Sp3A - klassblogg

Jag tror att vi på Donner är ett gäng hycklare. Håller ni inte med mig? För allt jag hör när det pratas motivation för studier är att "vi lär oss inte för betygen, utan för lärandet". Bullshit, faktiskt. Många håller upp den fasaden utåt, men innerst inne vet man att det som är viktigt är bokstäverna. Det är ju bokstäverna som säger allt om vilka sorts människor vi är, eller hur? Det är ju bokstäverna som kommer att bestämma vad fan vi blir i framtiden, eller hur? Det är ju helt idiotiskt att tro det, eller hur?

Jag ska inte predika om vilken fantastisk människa jag är, jag är minst lika instängd som alla andra i betygshetsen. Men jag önskar att vi kunde lyfta oss från det. Maria Q sa till mig under utvecklingssamtalet att det handlar om att leva i nuet också. Visst fan är skolan viktig, men är den så viktig att hela våra liv ska gå ut på den? Vi bränner ut oss, vi sitter uppe till sent på natten med uppsatser och läxor, vi kommer svintrötta på morgonen till lektioner som tar knäcken på trötta elever, vi äter för att bli ashungriga direkt efter skolan. Varför låter vi oss utsättas för det här? Mina vänner, jag ber er, lyft er från det här tänkandet. Mina kära, underbara klasskamrater... för vårt allas bästa, lev i en tillvaro där betygen inte styr era handlingar, behov och liv. Jag vet att det finns många i klassen som har ett avspänt förhållande till betyg och skolgång. Det är också de som verkar gladast och de som verkar må bäst.

Jag hoppas att jag tillhör den skaran. Om inte alltid, så åtminstone ibland. Men till alla er, klasskamrater: Låt oss frigöra oss från skolans och betygens inskränkningar på våra liv. Tro mig, vi kommer alla att må mycket bättre av det.

Känner du dig träffad kanske det behövs en förändring. Men bara kanske. Eller vad tror du?