Sp3A - klassblogg

Jag trodde att jag var förbi det här stadiet. Det som kallas för puberteten. Men det finns uppenbarligen flera, intensiva faser av den. Jag har nu äntrat en fas som jag själv kallar för "tänka-bara-på-tjejer"-fasen. För det är nämligen det jag gör sen några månader tillbaks. Något jag trodde skulle passera, något jag trodde var en liten fluga, bara. Men icke. Så här är jag, konstant tänkande på flickor, flickor, flickor. Nästan på den nivån att man klär av dem med blicken.
Men jag väntar. För vad är egentligen en liten flirt jämfört med att vara förälskad? Inte ett skit, eller en "piss i havet", som Marcus träffsäkert poängterat. Puberteten är hänsynslös. Det den gör mot våra kroppar, mina kära klasskamrater, är att likna vid ett emotionellt terrordåd. Och det är svårt att hantera det. Jag kan bara tala ur mitt eget perspektiv som kille, och det är ju en konstant hämningslös jakt på tjejer som ständigt pågår. Det är jobbigt, men i slutändan är det förmodligen värt det. Kanske hittar även jag den rätta nån dag.

Vill ni veta varför jag så öppet berättar mina egna tankar och känslor med jämna mellanrum? Okej, here goes.
Det är oerhört viktigt, tror jag att en relation två människor emellan bygger på ärlighet. Jag vill inte dölja det jag känner, för det jag känner är en oerhört stark och viktig kraft i mitt liv. Det är en så pass stor del av mitt liv, att jag känner att jag tryggt och ärligt kan servera den för er. Kanske är ni totalt ointresserade. Men det spelar inte någon roll för mig. Detta är mitt sätt för att få er att lära känna den riktige Begmohammed. Den pubertala, glada, ledsna, tokiga, lugna, älskade, hatade (men förhoppningsvis inte), älskande, hatande tonåringen som finns gömd där bakom allt kött och ben. Jag vill berätta att jag är en människa som lever i era liv, och att ni är människor som lever i mitt liv. Därför vill jag att ni ska känna mig. Känna mig på ett ärligt sätt.

// Begmo

P.S. Grattis, alla spettinnor på kvinnodagen!