2006 - en årskrönika
Bald ist alles vorbei. Om några timmar kan jag, och alla andra människor som lever och bor i samma tidszon som mig, lägga 2006 bakom mig. Året har haft många olika ansikten. Det har varit ett innehållsrikt år. Både på det personliga och det inte-så-personliga planet.
2006 är året då mitt liv har tagit sina första dramatiska steg mot en omfattande förändring. Vuxenheten, med allt vad den innebär, börjar sakta men säkert krypa sig in närmare och närmare under skinnet och omvärlden ser på en med andra ögon. Åtminstone är det så man uppfattar saken. 2006 är året då jag satte foten innanför Donnergymnasiets dörrar, platsen där jag kommer att tillbringa 3 studieår av mitt liv. Detta steg in i det högre lärandets värld har öppnat nya dimensioner för mig, en simpel värld har plötsligt komplicerats av en omvärld som ställer kravet på en att man ska lyckas, vara en framgång. Jag vet inte om jag gillar det. Kanske är det utvecklande. Kanske är det så att människor ska ge fan i mig, vad i helvete har de för intresse av att jag lyckas? Kanske är det så att det är mycket svårare än så.
2006 har varit ett stort år. Ett långt år. Längre än vad jag någonsin upplevt förut. Förutom mina egna personliga omställningar till den komplexa världsbilden har 2006 rört om och lämnat efter sig en kolossal oro inför framtiden. Raden av mänskliga misslyckanden som kantar vår ångest är många: växthuseffekten, Irakkriget, kränkning av mänskliga rättigheter som en följd av ökad globalisering och kapitalism, sommarkriget mellan Libanon och Israel, morden på Anna Politkovskaya och Alexander Litvinenko, Mahmoud Ahmadinejads förnekande av mänsklighetens största tragedi, Förintelsen. Ja, jag kan räkna upp hur mycket som helst, men 2006 är till mångt och mycket ett misslyckandets år. Människor runt om i världen lider till en följd av konflikter runt om på jordklotet. Krig och terror förpestar människors vardag. Inskränkningen av mänskliga friheter och rättigheter dominerar nyhetsflödet i medierna. Men framtiden ljusnar inte. USA fortsätter att blanda sig i konflikter som man egentligen inte borde ta mycket hänsyn till. Amerikanernas inblandning i Irak och Afghanistan har lett till en ökad fientlighet och intolerans i världen. Och följderna av misslyckandet har varit svåra att handskas med för republikanerna. Dåvarande försvarsminister Donald Rumsfeld lämnar sitt ämbete med svansen mellan benen, och demokraterna vinner makten i senaten. Men skadorna är skedda, och oerhört svåra att reparera. Irak är på väg att utvecklas till ett Vietnam; lämnar amerikanska trupper landet så kommer fundamentalistmuslimer att återigen härska.
Världen är en gryta av kokande oro och vansinne. Miljörättsaktivister har under året framfört oron för jordens och mänsklighetens överlevnad. Utsläppen av växthusgaser är boven i dramat. Fortfarande är osäkerheten kring området stor, men tillräckligt med forskningsrapporter tyder på dramatiska och ovälkomna effekter av en stegrad klimatförändring. Trots det är två av världens ledande utsläppare, USA och Australien, motståndare till ett enande klimatavtal med syfte att minska växthusgasutsläppen. Skurken är inte G.W. Bush, han är endast en marionett i händerna på de stora, mäktiga oljebolagen som verkar ha dominerat USA:s utrikespolitik under 2000-talet. Irak och motstånd mot Kyotoprotokoll samt intentioner om en invasion av Iran stegrar misstankarna om just detta.
Men om vi går tillbaka till klimathotet, så är det viktigt att man inte bygger upp en domedagsprofetia kring denna förändring. Människor har lätt för att vackla under den tunga börda som det innebär om man lastar hela jordens existens på deras ryggar. Just nu är en ständig ryggsäck av dåligt samvete det minsta människan behöver. Just nu är en ständig medvetenhet snarare det viktiga. Upplysningen av människor utan att betunga de med ett alltför stort skuldansvar är det viktiga. Och att politikerna påverkas till den grad att man inte kan stå emot massan längre. Även amerikanska politiker inser att man inte kan göra hur man vill om man har sitt folk emot sig.
Året som passerat har också varit ett år med glädjeämnen. Vi minns alla sportevenemang som fyllt oss svenskar med glädje under året. Den kollektiva glädjeorgasmen som OS-gulden i vintras innebar. Sommarens fotbollsfest, som fyllde de sommarlediga ungdomarnas dagar med något meningsfullt. Även Fuglesangs rymduppskjutning är något vi kommer ihåg. Men det är svårt att hitta mycket som är glädjande nyheter på den stora nivån. Kanske finns det inte så mycket att glädjas åt kollektivt nu för tiden. Kanske har det aldrig funnits det. I år har saknaden av kollektiv glädje varit påtaglig. Istället har den kollektiva ångesten trängt in i våra vardagsrum och lagt sig som en mörk skugga över våra samveten. Kanske beror det på mediernas nyhetsrapportering. Det är ingen hemlighet att medier väljer att rapportera misär framför små ting som betyder mycket för en del människor.
I fotbollens värld har det också varit mycket prat om misär. Allsvenskans misär. De svaga klubbarnas dilemma. Består fotbollsvärlden egentligen av en massa jävla farmarklubbar åt de allra största lagen och ligorna? Frågan har ställts och teorierna är många. Jag personligen säger att det utvecklas åt det hållet. För några år sedan, när Blåvitt var som bäst och värvade svenska talanger från alla håll i landet, så kallades föreningen för "Glufs-Glufs". Organisationen G14 representerar monstret "Glufs-Glufs" bäst i våra dagar. Det är även i fotbollens värld så att sporten håller på att slukas av något större som människan skapat och låtit utvecklas till ett monster. Skidsporten står inför samma dilemma, där är det ett naturfenomen som står för uppkäkningen, nämligen växthuseffekten. Fotbollens sönderfall beror på kapitalismens grundlag om att starkast vinner. För att bli starkast tömmer man de klubbar som kanske bara skapar fram ett eller ett par stora talanger under sin verksamhetsperiod, och börjar processa de oslipade diamanterna i sina stora fabriker som är beroende av ständiga resultat. Små klubbar drunknar under den kolossala tyngd som de stora klubbarna lägger på småklubbarna, när man bjuder åtskilliga hundratals miljoner för spelare som inte ens var födda när Maradona gjorde mål mot England med hjälp av "Guds hand". Småklubbarna dräneras på råvaror och blir slutligen lämnade åt sitt öde. Utan talang, utan kapital, utan framtidsutsikter. Storklubbarna snor åt sig, och lämnar klubbarna att sakta förfalla och aldrig nå större höjder.
Min krönika av 2006 är till stor del en beskrivning av människans ofantliga misslyckande. Vi har låtit oss själva växa större än planeten och de ideal som mänskligheten själv står för. Men jag tror att trenden, den negativa, kan vändas. Mänskligheten kan återgå till de grundläggande ideal som människans moraliska värdegrund består av. Och mina förhoppningar om ett gott nytt år består likväl.
Trevlig nyårsafton och gott nytt 2007. Det kan vi alla behöva.
// Begmo
Du är ju bara för go
vafan? en jävla gästkrönika i gp gör dig inte till gud! sista stycket är ju fullkomligt barockt! "människans ofantliga misslyckande" rena domedagsprofeten, utan att du har någon egentlig insyn, dessutom... och vad är det för hippie-ideal om att fotbollen ska få vara "ren" och "fläckfri". Antingen låter du sporten tyna ihop till en skugga av sitt forna jag, eller så måste du handskas med det faktum att en så mäktig sport oundvikligen blir en del av politiken, vilket i sin tur leder till konflikter... Det är som att önska total fred på jorden, it ain´t gonna happen... Skidsporten står visserligen inför en förändring, och om uppvärminingen (naturlig eller ej) fortgår så finns det andra lösningar. Dubai till exempel, har startat ett enormt projekt med inomhusbackar, wonderful! Slutligen måste jag säga att 2006 har varit fullt av mot- och medgångar, liksom 2005,2004,1972,1653, osv. Världen är i konstant rörelse, både upp och ner, och det är då ni domedagsprofeter kommer, antingen för att tjäna pengar eller leka smarta... Låt världen ha sin gång, anpassa er till förändringarna istället för att sia om världens undergång och försöka skapa en teletubbie-värld. Ni fungerar som en kontraproduktiv kraft gentemot hela världssamfundet! Nej nu drar jag, men räkna med en stark reaktion från min sida, i form av gud vet vad! fucker...
Replik på den senaste kommentaren:
Martin Luther King:
"I have a dream"
Låt oss åtminstone försöka skapa en bättre värld, låt oss inte luras och bara flyta med strömmen. Människan är en långt ifrån felfri varelse. Vi kan bättra oss på många punkter, precis som Begmo säger.. men glöm inte bort att se det ljusa i tillvaron också, snöa inte in er i onda cirklar. Så löser man inte problem. Kompromisser!
Jag vill också utbringa ett stort tack till Begmo som har låtit publicera sin krönika här på Spettabloggen... Danke mein Herr!
Alla kan givetvis inte tycka likadant.. men det skapar goda förutsättnigar för debatt och en värld i ständig röresle!
Gott Nytt År!
En hundring på att kommentar nummer två fälldes av Selver.
Kommentar på kommentaren då:
vafan? ett MVG i svenska gör dig inte till gud! Sista stycket är fullkomligt barockt! "Ni fungerar som en kontraproduktiv kraft gentemot hela världssamfundet".
Naivitet, sure. En kontraproduktiv kraft gentemot hela världssamfundet? Nej. Goda hjärtan är nödvändiga som en motpart till det världssamfund som utmålas så negativt av Begmo här. Be a joy to yourself och alla andra så blir världen bättre. Puss
Kommentaren väckte tydligen killarna till liv, were halfway there... Nån kommentar från Hilda också så är bloggen lika sprudlande som någonsin... och för att vidare provocera: Anton, gratulerar, du fungerar som en sund mellanhand, och öppnar verkligen vägar till nya tankegångar och vidare kommunikation parterna emellan. F däremot verkar inte har tagit till sig något av det som sades under svenska-lektionernas första termin. Du bemöter en provocerande och partisk kommentar på ett minst lika föraktfullt sätt, och inte klarar du av att vara originell heller... och just det, det handlar inte om goda hjärtan, utan som F säger naiva hjärtan... Martin L. King hade ett gott hjärta, tog initiativ och följde principen "ändåmålet helgar medlen". Moder Teresa (naivitetens gudmoder) var såhär i efterhand dum i huvudet, viga sitt liv åt fattiga... Det enda hon gjorde var att vinna Freds(och Free-your-mind)priset. Nej, en värld full Moder Teresor och Begmos hade kollapsat på en vecka, Martin L. Kings och Antons däremot *drömmer mig bort*...
(Y)
Selvere selvere. Provocera för att provocera. Det blir nothing but krystat.
"Och inte klarar du av att vara originell heller" - Skulle jag sträva efter att vara originell och byta åsikter därefter?
Du ska få en chans att bevisa att din förra kommentar inte var otroligt paradoxal genom att förklara skillnaden mellan goda och naiva hjärtan i och med att du påstår att "det handlar inte om goda hjärtan" för att sedan hylla Kungen och hans "goda hjärta".
Angående ditt påhopp på Moder Teresa; här snackar vi verkligen provokation för sakens skull. Du har noll belägg för att hon skulle vara dum i huvudet, och du vet likväl som jag är vad man viger sitt liv åt är otroligt subjektivt. Din intention lyser igenom lite väl startkt, men du lyfter ju bloggen lite om inte annat..
puss
Nu provocerar jag för eget nöje med ett frihetens budskap.
När staten är
rädd för människorna,
då är det frihet.
När människorna
är rädda för staten,
då är det tyranni.
Vilken ideologi förhåller du dig till egentligen, Selver?
Kul det här... jag önskar att fler kunde tycka till!
Herregud, vad konstruktiv och utvecklande kritik du fick där, Begmo. Det är ju nästan så att man vill anställa honom som politisk kommentator.
hej "bitches of sp1a", im back! Återigen är det Anton som fäller en fantastiskt klarsynt och konstruktiv kommentar. Karin verkar ha utvecklat en känsla för ironi, men ni andra beter er som rövhål. Vi kan ta det i tur och ordning, med den mystiske "F" först på listan.
Denna småaktiga, trångsynta schimpans till tonåring håller sig inte till sakfrågan, och livnär på intet sätt en kvalificerad politisk diskussion. Då kan jag lika gärna låta samtalet spåra ur till en orgie av beskyllningar och cynism; din mamma, kort sagt. William verkar, liksom T. Paine(myntaren av uttrycket), inte ha förstått frihetens budskap. Rädsla ska aldrig någonsin, i någon form överhuvudtaget, sammanknytas med begreppet frihet. Vi ska se staten som en del av oss, inte någon makt som ska fruktas eller tryckas ner. Begmohammed: Ideologier är ett föråldrat begrepp som förknippas med stenyxor och Arne Weise(höhöhö). Men skämt åsido tycker jag inte vi borde förhålla oss till någon ideologi i klassisk mening, utan forma nya tankar och mål, som antagligen blir så komplexa att de inte kan knytas till en viss ideologi, men om du tvunget måste veta så förhåller jag mig till mänskligheten som du förhåller dig till socialismen(fritt fram för misstolkningar här). Tack för ännu en toppinsats Anton, och till sist är jag djupt imponerad av Karins förmåga att fälla ironiska kommentarer, inte så tokigt gjort av en kvinna ;)
Selver... *suck*
Du kommer ingenvart genom att använda halvsvåra grammatiskt uppbyggda meningar och halvsvåra ord. Dina ord behöver också substans, någonting dom nu saknar. Du lyckas inte ens maskera det hela väl.
Du påstår att jag inte livnär en "kvalificerad politisk diskussion" och använder detta som motiv för att slänga ditt svar i ansiktet på mig: "Din mamma". Talar för sig självt det där citatet tycker jag. Även påhopp om att jag skulle vara småaktig (noll relevans) blir ju bara övertydligt som substitut till den tankeverksamhet din hjärna verkar sakna i detta sammanhang.
Håller med dig om din, visserligen ganska intetsägande, kommentar om frihet.
Känns som att din inlägg om ideologier inte riktigt var överlagt eller genomtänkt. Tufft att vara radikal va? Fördjupa dig en aning i ideologier och du kommer inse att dessa samlingar av värderingar fyller sin funktion då inte värderingar är både komplexa och paradoxala. Även om vissa förknippar Arne Weise med ideologier (1. Vad är felet med Arne? 2. Tror man har en sjuk hjärna om man förknippar Arne Weise med ideologier) så kan man ju inte förändra sina åsikter (förtydligande: Ideologier = värderingar = åsikter) utan det viktiga är att bejaka ordets rätta betydelse. Gash vilken lång och jobbig mening. Flummigt med fria tolkningar om ditt förhållande till mänskligheten. Tell us eller leave it. Ingen kommer klura särskilt mycket på det.
Nej Selver. Ge dig och visa dig istället från din bästa sida. Kommer inom kort att publicera nån eminent dikt av yours.
Beröm även från mig för Karins förmåga att fälla ironiska kommentarer, ja, för att vara en kvinna alltså...
puss
Oj vad fuckat det blev. "Fördjupa dig en aning i ideologier och du kommer inse att dessa samlingar av värderingar fyller sin funktion såvida dessa värderingarderingar inte är både komplexa och paradoxala."
Inget annat. =)
Ok, för det första tycker jag det är fantastiskt att du vågar säga att jag använder "halvsvåra" meningar, då mitt syfte var att göra det lätt även för dem mindre begåvade. Och återigen väljer du att till största delen lämna kommentarer på mitt skrivande, utan att lämna utrymme för andra att bygga vidare på dina åsikter. Det enda lilla vettiga som sägs är stycket om ideologier, och det är det enda jag väljer att bygga vidare på: Jag förstår inte varför du ska leka besserwisser, och snällt försöka förklara vad ideologier eg. betyder, du vet att jag är smartare än så. Och du vet också att man inte alltid måste ta Begmo på orden.
När Begmo ställer sin fråga till mig antar jag att han kräver ett ganska kort svar, och inte en 30 sidor lång samhällspolitisk avhandling kring vad det innebär att tillhöra en ideologi, och varför jag inte gillar dagens ideologier. Därav det förkortade svaret.
Problemet är att det inte finns någon befintlig ideologi för att beskriva vad många av dagens människor tycker. Sen kan en modern socialist förstås mena att grundvärderingarna är socialistiska, men att han/hon "moderniserat" ideologin lite. Men många har idag kompromissat så mycket, och utvecklat så många egna tankar, att helt personliga "ideologier" har bildats. Vf tror du att utgången av riksdagsvalen är osäkrare än någonsin? Och Arne Weise då? Jag gillar inte sättet han talar på, och han är typ 3000 år gammal(liksom de klassiska ideologierna), ett torrt skämt alltså. Slutligen tackar jag för att du vågar använda eminent på sättet du gör, normalt brukar man annars höra det när man talar om personer, men sällan om dikter, och jag får väl hålla med om att de är eminenta. Jag funderar på att låta dig publicera dem, tillsammans med andra dikter, i form av en postum diktsamling, men tills dess får du hålla dig.
Alltså. Mina kommentarer är som namnet antyder endast kommentarer på ngn/ngt. Mitt syfte är inte enbart att bygga ut mina åsikter/tankar utan att replikera på andras. Då din förra kommentar inte innehöll någon substans fanns det inte mycket att kommentera. Du fäste vikten vid det språkliga, och jag gjorde givetvis i min kommentar detsamma. Syftet var inte heller att leka besserwisser utan jag ville endast förtydliga redan här vad jag syftar på i vissa begrepp. Men som sagt, svårt att bygga vidare på egna tankar då svaret blir: "Din mamma".
Det handlar inte om tydlighet eller kvantitet i din kommentar om ideologier. Men innan jag dissar dina tankar igen så vill jag att du somehow konkretiserar det hela lite genom att ge ett praktiskt exempel på situationer då ideologier är förlegade.
Sure. Och du får väl ta och skicka några nya dikter så får vi se om jag står fast vid ordvalet eminent. puss å kram vi ses på stan..eh..